This post is a paid post and is made in cooperation with the listed companies and / or their products. All hyperlinks are therefore paid hyperlinks.

Flytta kan vara jobbigt. Är ofta jobbigt.

När insikten når en om vilket berg av saker och möbler som snart (utflyttning nästa torsdag) ska flyttas kan insikten bli nästan förlamande och, för att tala med gamle William Shakespeare, märker man hur ”handlingskraftens friska färg förbyts till eftertankens kranka blekhet”.

Otroligt att det kan kännas så trögt att komma igång egentligen..vad beror det på?

Svaret är nog att man ofta inte vet i vilken ände man ska börja och då blir man förlamad istället.

Det finns folk som är superstrukturerade – för sådana varelser är det inga problem – de börjar i en ände och kör systematiskt på tills allt är packat och då hyr de en stor lastbil och ringer bekanskapskretsen och ber om bärhjälp, sedan gör de ett flyttparty med fika, saft och några lättöl och så är det fixat!

Men vi andra, normala men icke felfria människor, vad gör vi när den initiala förlamningen äntligen släpper?

Vi kör igång – fast lite mindre strukturerat…

Du har åkt iväg och köpt 50 stora flyttkartonger och 20 medelstora på jättevaruhuset och har börjat packa ner en del av barnens leksaker och börjat välja ut böcker du vill spara av alla olästa hyllmeter du samlat på dig på bokreorna.
Nordisk familjebok i 30 skinnband från 1921 som du ärvt av tant Gun åker dock nu äntligen till Röda korsets återvinning i sällskap med den halvslöa gräsklipparen och den lite defekta symaskinen som redan har fått piggare avlösare.

Varför har jag inte slängt dem förrän nu? frågar du dig själv och börjar leta efter mer att slänga.

Jovisst, våffeljärnet från 50-talet med den uttorkade elsladden av tyg vill Röda korset säkert ha, liksom akvariet du använde en hel månad 1978 tills den sista guppyn låg och flöt på ytan med buken uppåt. Att det fattas glasrutor i den gör väl inte så mycket?

Plötsligt har du fått ihop en halv lastbil till med prylar som det sedan visar sig att Röda korset tackar vänligt men bestämt NEJ till!

Då dumpar du allt på kommunens återvinningsstation och åker hem och packar vidare.

Men det är inte lätt att packa. Det blir så mycket tankar och det är så många minnen.. mormors gamla radiogrammofon på vinden och alla hennes Elvis- och Pat Boonesinglar, kan man slänga sånt? Och skokartongen med snören och de stora lådorna med blandad spik – sånt kan väl komma till användning men jädrar vad de väger mycket…

Till slut står du bara där igen – som förlamad står du obeslutsam och stirrar på konservöppnaren från 1964 med vev som du står och håller i handen. Det är tomt i huvudet och bara en enda tanke letar sig in: ”Jag kanske borde anlita en flyttfirma istället!”

Ja, en flyttfirma!!

Problemen lösta!
Men packa måste man väl göra själv? Jag får väl söka på typ Flyttfirma stockholm och sedan ringa någon och fråga…

Men åhh, det känns ju helt fantastiskt skönt att få lämna över till nån som kan det här!